FÖRSTA APL-VECKAN...

Har snart gått. Hur sjukt är inte det? Känns som om tiden bara flugit förbi!

Denna vecka har jag bott på internatet och det har varit jättekul, men det har också resulterat i att jag inte hunnit blogga så mycket. Det jag kan säga är dock att dagarna i princip handlar om att ringa runt, skaffa fram rekvisita, träna scener och hålla humöret uppe. 

Olivia och borrmaskinen. Still a better love story than Twilight.

Första dagen på APL

 Idag var första dagen på våra två APL-veckor, eller åtminstone har vi musikalare bara två veckor medan andra program har fler. Det är helt folktomt på skolan just nu, i princip bara musikalare som förbereder för slutproduktion och modetreor som förbereder för sin modevisning. Alla andra program är nu ute och praktiserar.
Som sagt, idag har vi alltså repat scener och städat upp i ladans loge.

Rymdgala...

...kan man nog kalla det vi hade idag. Det var en gala som estet-tvåorna anordnad med rymd/neontema i ladan där musik spelades, aktiviteter arrangerades och tilltugg lockade. Det var vid tilltuggen jag hängde (otippat, not so much).
Jag hann knäppa lite bilder innan jag drog upp till Linnéas rum för att vila bort huvudvärken, för att sedan vakna av att Linnèa stormade in och väckte mig ur min skönhetssömn för att jag vunnit något slags pris. Jag sprang ned och hade tydligen vunnit musikals guldstjärna, haha. En rolig överraskning :D

Jag ber om ursäkt för den urusla mobilbildskvalitén, systemkameran glömde jag hemma.

A chorus line

Den senaste veckan har vi musikalettor och tvåor tittat på en film kallad A chorus line. Det är en musikalfilm från 1985 med bl.a Michael Douglas i huvudrollen, och vi såg den för att vi på danslektionerna gör en dans från den filmen. Hela filmen kretsade kring en audition till en musikal, vilket för vissa kanske anses vara långtråkigt men för de allra flesta spännande. Det var lärorikt att dels se hur otroligt krävande det dansande yrkeslivet är, men vad man kan uppnå om man lyckas. Dessutom får man genom att se på filmen en känsla av deras attityd och stämning vilket gör att vi enklare kan anpassa oss till musiken med rätt inlevelse när vi dansar till den.

 Modet var oerhört fabulöst som ni kan se.

Det är kul att med jämna mellanrum introduceras för nya musikalfilmer som vi också dansar och sjunger från, exempelvis har vi även sett Cabaret där vi sjungit Money money och Chicago där vi sjungit och dansat till All that jazz.

Oh friday

Dagen började med en svenskaredovisning om slang, sedan fortsatte den med sånglektion. På fredagar är det bara vi ettor som sjunger medan tvåorna har estetisk kommunikation med treorna.
Sånglektionen gick till på vanligt vis med uppvärmning och denna gången en ny låt att sjunga.

Vår fantastiska sånglärare Jenny vid pianot.

 Idag var vår danslektion inställd då Marianne, vår danslärare, var sjuk. Läxan blev att koreografera två åttor tills nästa vecka, så jag och Elin begav oss till danssalen (som ligger i ladan).

 Jag idag. Alltid lika glad osv.

Från samhällsprogrammet till musikal på Apelryd

Jag finner det märkligt, skrämmande och fascinerande på samma gång hur snabbt livet kan förändras. Mitt liv gjorde det förra året. Jag flyttade från en stad i Västra götaland ner till Skåne, sökte samhällsprogrammet på en gymnasieskola i stan och hoppades att allting skulle gå väl. Det kändes det dock inte som när skolåret väl började.
Jag kände ingen, utan famlade runt som en vilsen höna i aulan där jag visste att alla elever skulle samlas. Jag hade inget emot att sitta ensam där minuterna innan de började och betrakta folket som fyllde salen. Alla är de ungdomar, tänkte jag. Precis som jag. Alla ska börja första året på gymnasiet.  Alla här känner sig nervösa. Alla ser likadana ut, nästan identiska. Märkeskläder, hår i blont och brunt, dömande tomma blickar slängande omkring sig. Jag kände mig orolig redan då för klassen jag skulle hamna i. Kände mig redan då orolig för att denna skola var för stor och för anonym för mig. Orolig för att detta år inte skulle bli som jag tänkt mig.
Min magkänsla visade sig ganska snabbt stämma. Klassen jag kom i var en klass på drygt 32 personer, varav fyra var killar. Jag träffade några trevliga tjejer, några inte lika trevliga, men slutsatsen jag drog var sedan enkel: Jag hör inte hemma här. Jag ville inte sitta och diskutera märkesväskor eller Justin biebers nya album, eller senaste festen där alla druckit sig stupfulla. Jag ville inte heller sitta på och betrakta andra göra det, även om det för en kort stund fascinerande mig hur man kan ha så mycket att säga om så obetydliga ting. Lärarna var generellt sett neutrala, och de flesta var det inget större fel på. Få tilltalade mig, frågade mig om hur jag mådde eller vad jag gjort i helgen. Jag stängde in mig i min värld av musik och skrivande, de var de enda ställena någonting hände på. Dagarna blev långa, jag tappade skollusten. Jag blev ledsen, kände mig inte hemma.
Jag hade från början bara tänkt att stå ut, att genomlida dessa tre år som säääkert skulle bli bättre. Men en dag pratade jag och mamma, kom fram till att det inte var hållbart. Det var inget större fel på samhällslinjen, men jag hörde inte hemma där.
Av en ren slump surfade mor min in på Apelryds hemsida. Hon visade mig den, jag var skeptisk till en början, men sedan började vi läsa om musikallinjen som de hade att erbjuda. Jag som alltid älskat att dansa och sjunga samt varit en teaterapa sedan jag var barn, blev nyfiken.
Dagen vi åkte och besökte skolan var en torsdag, och jag försökte att inte tänka för mycket på förväntningarna jag hade. Jag var nervös, klev ur bilen, såg skolans läge och förtrollades. Den låg omgiven av grönska vid havet, den var liten och att den var speciell förstod jag redan då. Vi mötte rektorn, satte oss i matsalen och pratade om programmet. Sedan skulle jag träffa klassen jag skulle gå i om jag började. Det... var en upplevelse för sig kan jag säga.
Likt flängande babianer dansade de runt på rasten de hade, Linnéa satt vid pianot med de långa flätor hon då hade. Jag hälsade på alla, alla hälsade på mig. När jag skulle gå hade jag redan bestämt mig. "Vi ses på måndag." sa jag.
Och det gjorde vi. Jag dök upp på måndagen, lite halvt vilsen, och sedan rullade tiden bara på. Det var och är fortfarande någonting som skiljer denna skola från andra. Är det gemenskapen? Internatet? Läget? Lärarna? Eleverna? Jag vet inte. En härlig blandning av allt skulle jag tro. Och det var det bästa valet i mitt liv.

Vad jag älskar med musikal är att man här, dessa underbara människor ovanför, fattat att det är okej att våga göra bort sig. Kanske går det till överdrift ibland, men det är ändå en förmåga alla tillsammans ständigt utvecklas, att våga.

Detta kom att låta aningen dramatiskt inser jag nu, hehe. Men och andra sidan så går jag ju musikal, så det är väl på något vis väldigt okej.

När våren kommer gör fotboll likaså

Japp. Fotboll. Inte min grej. Nöjde mig därför med att fota när Linnèa och Elin igår envisades med att dra ut och vara duktigt aktiva.

Teatertorsdag

Hej hej!
Torsdag idag, lärorik dag. Vi började dagen med musikalsamling i ladan för att gå igenom den kommande timmen. Några fick i uppdrag att sy ihop kläder, några att hitta rekvisita, medan några (inklusive jag) fick äran att göra något helt annat... hehe. Mystiskt va? Ni kanske kan räkna ut att det hela hade med slutproduktionen att göra. Åh, längtar tills den är klar och jag kan publicera massor av bilder från träningarna!
Så småning om var det dags för vår långa lektion med scenisk gestaltning, en av de roligaste lektionerna då det är så oerhört lärorikt (för min del åtminstone). Vi delades in i grupper och jobbade med någonting som kallas för prator, som enkelt förklarat innebär tolkning av ett manus utan mening. Dvs: vårt uppdrag var och kommer bli i några veckor framöver att själv tolka och få fram miljö och karaktärer till detta manus som till synes tycks handla om ingenting. En utmaning som hette duga.

Vi har även gått igenom hur man ska arbeta med en scen eller ett manus, och det är sannerligen fascinerande hur mycket det finns att tänka på för att på bästa sätt förmedla det man önskar.

Behind the scenes

Torsdag!
Sweet day before friday. Idag har musikaltvåorna varit på liseberg, gått backstage på gasten och blivit både skräcksminkade och utklädda till lisebergskaniner + att de nu på kvällen gått på någon slags föreställning (?). Jaja, samma får vi göra när vi går i tvåan! Vi musikalettor däremot pallrade oss glatt ned till ladan i morse vid halv nio för att måla och fixa kulisserna till slutproduktionen. Nu börjar det ta sig! Dessvärre kan jag inte visa några bilder på själva kulisserna då de inte ska visas förrän vid premiären.

Glad Tindra med mycket färg.

 Mer färg.

 "Elin! Posera!" sa jag till henne. Detta är vad jag fick. Smooth.

Onsdagens dans

 Alla i vår klass vet vad onsdagar innebär (eller åtminstone jag, Linnèa, Elin och Tindra) - att sluta tidigt och ha tid för dans. Så idag har vi dansat, gjort klart ett koreografi som ska finslipas och sedan filmas så att den kan ses på bl.a bloggen.

 

Elin springer...

 

 

Ooooch hon ramlar. Otippat osv. Lyckades åtminstone fånga det på bild.

 

 
I morgon är det torsdag, vilket innebär musikaldag! Se till att kika in då :)

 Sneakpeak på dansen vi koreograferat.